INTERVJU OM MOBBNING

Anonym intervju!

Bildkälla: Expressen
När började mobbningen?
- Eehm, i fyran tror jag.
Vad gjorde så att du blev mobbad, tror du?

- Jag tror först och främst, var jag ju från skåne och hade annan dialekt. men det var nog inte mobbning utan mer att jag blev retad av killarna..
sen så vågar jag sticka ut och jag har nog mer självförtroende än sminkdockorna som måste ha stil för att vara något.
Hur tog/tar du det här?

- Jag har ju vännerna som också e med om detta så jag tar det inte så hårt. om de måste hacka på någon för att må bättre tänkte jag inte ställa upp men jag bara struntar i dem eller så säger jag ifrån. Jag har rätten att kaxa mig tillbaks tycker jag åtminstone.
Vilket är ditt värsta minne i samband med det här?
-
När vi blev utelåsta på gympan. Det e något man aldrig glömmer...
Hur reagerade du då?
- Jag blev arg på dem.
Håller mobbningen fortfarande på?
-
Njaa, det dyker upp lite kommentarer ibland som inte hade behövt framkomma.
Hur har du fått mobbningen att avta?
-
Vi pratade med kuratorn men vi sa till henne att vi inte var rädda för att tjejerna skulle få veta att det var vi som hade pratat om det så hon tog upp det med vår lärare. Då fick alla tjejerna sitta på en av lektionerna och prata om detta. Det gjorde vi en dag i veckan i två- tre veckor och sen slutade det.
Hur mådde du under mobbningtiden?
-
Asså, jag mådde okej men man blev ju lite deppig och jag blev nog mest arg. Om jag inte skulle fått problem för det så skulle jag helt klart ha slagit ner dem.
Hur mår du nu?
- Bättre än bäst!
Vad vill du hälsa till alla som blir mobbade?
-
Att man ska stå på sig och säga ifrån!
TACK FÖR INTEVJUEN!

RSS 2.0